Barn reagerar individuellt och som barnets föräldrar kan ni förmodligen bäst avgöra vad som är lämpligast. Generellt kan man säga att barn klarar av begravningar väldigt bra och barns närvaro vid begravning har ofta en tendens att göra akten både ljusare och mer naturlig.

Vi går också mot en större öppenhet vad gäller barns närvaro vid begravningar. Barnen har ofta haft en relation till den döde och de har också ett behov att få säga hejdå. Visserligen förstår kanske barn inte döden på samma sätt som vi vuxna, men de tänker på sitt sätt och fattar nog ofta betydligt mer än vad vuxna tror.

Barnen behöver för det mesta inte gömmas undan från död och begravning. Däremot behöver barn förstås, precis som vuxna, hjälp med att hantera och bearbeta upplevelserna och sorgen.

När du ska berätta för ett barn att någon dött är det viktigt att du tar dig tid att sitta ner med barnet. Det är först i tonåren som ungdomar till fullo inser vad ett begrepp som döden innebär. Acceptera att barnet visar sin sorg på olika sätt och var inte rädd för att visa din egen sorg, det stärker relationen till barnet.

Barn ska förstås inte tvingas med på begravning, men man ska inte heller omedelbart godta ett nej. Ett barns första upplevelse av det här slaget betyder naturligtvis väldigt mycket. Om barnet får delta på sina villkor minskar risken att döden och begravningen uppfattas som något hemskt. Berätta för barnet så mycket som möjligt; om hur det kommer att se ut och vad som kommer att hända. Kom gärna i god tid till begravningen så att barnet kan bekanta sig med kyrkorummet.